Kapitel 4

Sally ”Suget” Nilsson och Putte ”Sprängaren” Pettersson hade just ätit upp sin ”dagens rätt” i Stadshusets slitna lunchrestaurang. Man gick hit lite då och då.

Bara att ta för sig hur mycket man orkade äta, och hyfsat käk. Sally berättade, att hon kommit över en del ny information. Peter-Niklas Göransson hade klart in fru Stina, men vissa önskemål kunde inte mer än köpas på bordell, så Sallys verksamhet passade honom väl. En av Sallys flickor som brukade sköta piskandet undrade lite över varför Peter-Nicklas ofta skrek och stönade åh Freja, Freja.

På något vis så verkar det som, att Utrikesministern Freja Larsson är Peter-Nicklas älskarinna.

”Kan vi dra nytta av det på något vis Putte”, undrade Sally.

”Nej jag vet inte Sally, men om någon vill köpa informationen, så säg till mig.”

”Du menar om någon får honom som åklagare i något fall?”

”Ja ungefär så Sally.”

”Hörde du att Styrbjörn och Svetlana skulle få träffa fina släkten, Sally?”

”Nej när och hur då?”

”Jo, som Styrbjörn berättade när han körde vid senaste jobbet, i Södertälje, så verkade det som han fått inbjudan från sin svägerska Annika Göransson”

”Du vet den där fisförnäme brorsan som jobbar på något ”Pengabolag” kring Stureplan.” ”Tjocka släkten skulle visst till hotell Sandhamn, och käka jul- lunch på Melkers bekostnad.” ”Undrar om Styrbjörn bror dyker upp där ute?”

”Det måste bara vara hjärnsläpp att släppa in Styrbjörn och Svetlana bland fina gänget.”

”Hörde du Putte, att Svetlanas bror Igor hyr ut arbetskraft från Riga”

”Irina jobbar ju hos mig så hon behöver någon att prata med ibland,”

”Irina hörde det om att Igor hyr ut arbetskraft från Riga genom sin kund Erik Åshög.”

”Vem är Erik Åshög Sally?”

”Jo, det är byggmästaren som byggde om Freja Larssons hyresrätt på sin tid, du vet Freja gjorde kring en miljon när det blev bostadsrätter i hela huset.”

”Men varför tror du jag bryr mig om vem Åshög bygger till eller vad han sysslar med?”

”Putte lilla, Åshög har tydligen ett inte allt för litet kassaskåp i källaren i sin villa, och Irina har haft Åshög som kund.”

”Du vet en del tänder på sjuksköterskeuniformer.”

”Irina är säker på, att det ligger massor med svarta pengar, och väntar på någon som både är bra på larm, och skåp.”

”Irina kanske kan bli hembjuden hos Åsbrink eller vad tror du Sally?”

”Kanske sa Sally, han brukar hålla lite herrträffar med

Olle Duvgren, du vet fastighetsmäklaren, och några kompisar från Siriusordern, Tommy Cederkvist, och Malte Kornblick.”

”Alla är med på min kundlista och jag vet vad man vill ha.

”Inte dåligt Sally du har stora öron och trång mus, du vi ska nog sticka, hämta kläderna så sticker bums.”

 

Per Göransson ville till nästan varje pris tysta läckor, så han ringde redan strax efter händelsen till Partisekreterare för SAP, Harry Gobbles. Harry hade ett sammanträde med

Arbetsmarknadsminister Bert Parkinson. Harry hade order från Per, att öka trycket på handläggare, att övertala klassade arbetslösa till, att nappa på erbjudande om att bli sjukpensionärer istället eller hoppa på arbetsmarknadsjobben.

Det var ju valår, och även om många hade hört, att en miljon personer, mellan 24 till 65 år

inte kunde klassas som att ha riktiga jobb, så var det jäkligt viktigt att föröka, att inte passera

390 000 stycken öppet arbetslösa. Det hade dykt upp lite mycket insändare om just ämnet.

Många upplevde redan pressen stor och TV ”Insiders” hade gjort ett reportage.

Harry krävde mer kreativitet från Berts sida. Det behövdes en ny metod som inte TV tagit upp och den behövdes nu.

”Du, det här är Per, kan du tala öppet Harry?”

”Ja, Per inga problem jag går ut till ett annat rum så inte Bert hör.”

”Vi har talat om det du ville, du vet få tryckt undan lite mer av den öppna arbetslösheten.”

” Ja det är bra Harry, men nu behöver jag din hjälp igen.”

”Svårt läge, följande har hänt, min bror Styrbjörns sambo Svetlana trillade mellan Waxholmsbåtens plåt, och kajkanten är vår förklaring utåt.”

”Jag har låtit alla lämna in sina mobiler med kamera, och alla övriga kameror.”

”Har tagit in vårt nya akutsekretessavtal, som alla skrivit på, både passagerare, och andra som kan ha sett hur det egentligen gick till.”

”Så Harry, vad tänker du göra nu?”

”Ja, Per jag kör akutlistan till mina kontakter inom Media, och lägger ut en romantisk bild på en Waxholmsfärja.”

”Sedan ser jag till så att pressmeddelandet omfattar tillräckligt med upprepningar.”

”Ordet olycka, hala kajkanter är bra.”

”Skull sedan någon på Waxholmsbolaget vilja bråka, då tar jag till, orden osaltade gångvägar vid färjeplatsen.”

”Ok Harry gör som du brukar, och inte som du gjorde under Tsunamikrisen.”

”Det var nog bottennappet för dig Harry, Jag vill inte se fler misstag nu Harry.”

Bert Parkinson hade fått jobbet nästan för enkelt. Ibland funderad han på sin egen kompetens, och ofta som nu när han körde bil. Han var på väg till Socialminister Letty Flod, för att göra en gemensam plan med Letty, som skulle dölja synligt arbetslösa. Flertalet väljare tittade ändå mest på storleken på avin, och inte så mycket var den kom ifrån. Mer än en miljon vuxna av

Sveriges befolkning, ville, kunde inte, eller hade inte riktiga jobb.

Två miljoner med jobb bidrog varje sekund, med stora delar av sin egen arbetsbörda, till det personliga välståndet, hos en miljon personer, som för dem var helt okända.

Experter hade beräknat att kring 50 miljarder gick från de med jobben till de andra. Inte

konstigt att folket klagade 60 – 75 % skattetryck. Tur att många bara såg 32 % skattetryck på löneavin. Bert hade bestämt möte hemma i villan och Letty väntade troget.

”Hej Letty ropade Bert när han steg ur sin Volvo V 70”

”Hej Bert.”

”Kom så går vi in Letty, vi måste jobba snabbt, det verkar som det hänt något där ute på Pers släktmöte på Sandhamns Hotell.”

”Vadå Bert, vad tror du har hänt?”

”Vet inte ännu, Harry Gobbles fick ett samtal, och gick iväg, men han ändrar rösten varje gång Per ringer, så jag tror det var Per som ringde, och Harry fick rusa med en gång.”

”Något måste ha hänt, vi får väl se på TV snart.”

”OK Bert, vad vill du nu att jag ska göra?”