Kapitel 2

I Ystad hade just Mårten Malmström blivit ordförande i Östdanska Frihetspartiet.

Det hela hade egentligen förvånat lokalbefolkningen i Ystad. Valet var inte helt okontroversiellt. Det hade diskuterats länge, och väl i pressen. Men även i stadens mer informella kretsar för makteliten, Siriusordern, Rotary. Även bland högt uppsatta poliser.

Från början var ju inte Mårten Malmström från Ystad. Han var ju ”Malmöpåg”, alltså inte fin nog, men klart från det tidigare ”Östdanmark”. Mårten var inte direkt blyg, när han utan tvekan hade bjudit över på gården. En högt uppsatt svensk statstjänsteman missade köpet av Griffelgården. Griffelgården var rena klenoden enligt Ystads stadsarkitekt Jesper Jensen. Jesper hade dokumenterat det mesta kring den historiska ägarbilden.

Mårten Malmström som ny ägare, nja inte var det väl direkt klockrent. Bättre hade det varit med Polismästare Roger Håkansson en riktig ”Ystad- son.” Mårten Malmström svängde ut sin Volvo V70 på Hagagatan i riktning mot Kristianstadsvägen. Hjärtat hade behövt en undersökning på Ystad Lasarett. Mårten tänkte på hur otroligt utvecklingen rullat på. Nästan 15 % av landets väljarkår röstade nu enligt Temo på Mårtens parti, och vilken utveckling. Kurt Wallander i Mankells böcker var uppvuxen i Malmö, Klagshamn, men här fanns nu Mårten Malmström en Malmöpåg i verkligheten, och snart mer känd än sin idol i fantasin den riktige ”Underdoggen” Wallander. Mårten svängde lite ryckigt in på Lingsgatan, och drog in bilen mellan en stadsjeep, och en rostig Saab. Fridolfs konditoris stora danska wienerbröd var favorit- köpet och Mårten ville bjuda Peter Hög partisekreteraren på lite mer än vad han brukade plocka fram.

Mårten packade in sig i bilen igen, Peter väntade utanför partihögkvarteret på Griffelgränd.

”Hej Mårten” hälsande Peter när Mårten lite ansträngt böjde sig fram för att plocka upp påsen,

när den föll ur handen. Mårtens känsel var lite svag i högerhanden. Mårten hade aldrig nämnt det för någon.

”Du nu ska du få lite mer till kaffet Peter, ta påsen, jag har alla pärmarna att ta in från bilen. Strategiplanerna du vet!”

”Okej jag har den, var är nycklarna så kan jag öppna upp.”

”Vet du om Irma kommer?”

”Nej Peter det är bara vi som vet den skarpa planen.”

”Vi kan inte räkna med, att den inte kommer ut så småningom Peter, men just nu tror jag vi två kan ta det hela till nästa nivå.”

”Har Du följt upp samtalen vi förde med Pia i Danmark, jag menar om hon tror, att egen majoritet närmar sig, och om hon bedömer det där du vet som troligt.”

”Du menar om hon får med frågan om att godta Skåne, Halland, Blekinge och Småland som tilltänkt nytt landskap Östdanmark, när vi når slutmålet.”

”Dämpa dig inte så högt Peter, vänta tills vi kommer innanför dörrarna.” Peter såg lite tillrättavisad ut men han visste hur retlig Mårten brukade vara när blodsockerhalten behövde fyllas på. Allt brukade ju bli bättre redan efter några feta wienerbröd, och en stor kanna svart kaffe Skåne rost.

”Vi sitter väl i köket Peter, duka fram lite koppar, så sätter jag på det enda jag får sätta på nuförtiden.”

”Du vet Peter, personalen, alltså den kvinnliga under 30 år har tyvärr blivit fulare med åren.” ”Ja, du vet väl Maja hon som fyllde 26 år när vi hade resan till London 1995.”

”Fick nästan åka in på Lasarettet efter tre nätter med henne på Marbel Arch Hotel.”

”Hon sög i kan man säga Peter.”

”Läpparna var bredare än en sosseröv.”

”Du Mårten vi kanske skulle se om vi kunde bjuda över Pia och vännerna, snarast för nästa riksdagsval.”

”Jag menar för att förankra vårt nästa program som berör Danmark.”

”Även om det krävs en sensation för att Pia ska få bilda regering, så vet man aldrig.”

”Hur kunde hon piska upp en så kraftig nationalism med så lite, att egentligen vara missnöjd med i Danmark.”

” Jo Peter hon är bra på att förstora nästan inget ting till ett jätteproblem.”

” Fyra tusen invandrare om året till Danmark är ju inte direkt en hotbild för en vanlig dansk.” ”Skit samma Peter, det gynnar oss.”

”Vem vill bli utsugen av nollåttor, och sossar som styrt som blinda hönor sedan 80 år.”

”Håller med Mårten, det med utsugen på London resan kan väl ha varit skönare” skrattade Peter.

”Se nu här Peter, sa Mårten medan han vecklade ut hela projektplanen för, att återförena Östdanmark med Danmark igen, och med Småland som bonus.”

”Nu steg ett Peter, vi måste bara driva på Runar Vestgard, för att få fart på sina nya oljefyndigheter, och rättigheterna i Stockholms, och Göteborgs skärgårdar.”

”Vi behöver deras bidrag för röstköpen nästa gång.”

”Du vet ju vad det kommer, att kosta att köpa Mr. X.”

”Han vill bli både Finansminister i Norge, eller som vi säger Nya Stor Norge med Stockholm, Göteborg, och mellan Sverige som Norskt.”

”Jo Mårten, det ryktas om 10 % av aktierna i Norsk Oljefund A/S.

”Ja Peter, noll åttor har dyra prislappar, men det går att köpa dem.”

”Mr. X har ett enormt kontaktnät, och ordern 1905 var ju ett lysande drag.”

”Att låta ett medlemskap ge optioner, per mängd krigskassa, för bidragen till nästa valkampanj.”

”Få köpa in sig i Norsk Oljefund A/S är ju som, att få köpa det mesta av Norges totala ”oljerättigheter.”

”Bara nu Runar inte blir för girig igen.”

”Hur menar du då Mårten?”

”Jo, Runar kan mycket väl begära för mycket för alla de svenska fyndigheterna.”

”Han har även familjen Landin att sälja till.”

”Håller med dig Mårten, Runar har varit duktig med Ole Brams VD på Norsk Oljefund, och inte minst med Torstein Brams ordförande för Norsksvensk Allians.”

”Som det partiet gick fram!”

”På ett så pass enkelt program för norska folkets medelklass.”

”Tänk att triumfen, att slakta Sverige, som ett bolag med värdefulla tillgångar, fick sådan kraft.”

”Man skulle tro att upplösningen 1905 var mer glömd.”

”Jo, men tror du inte det handlar om mer än så.”

” Vadå hur då Mårten?”

”Jo när Norge gör om sin nya socialstruktur, och med tanke på sin helt skuldfria nation, så kommer man att halvera både sjukpenningen, och arbetslöshetsförsäkringen, efter Wisconsin modellen, du vet Clintons modell från USA, med

250 000 stycken arbetslösa av 289 000 stycken som fick börja på helt riktiga jobb.”

”Ja Mårten, det var inte illa, hela jäkla bidragsträskets ”Fanklubb” fick riktiga jobb och man gillade det visst så bra i enkäter, att man inte ville byta tillbaka till bidragsberoendet.”

”Frågan är Peter, man kan väl inte sända alla ”Sossefansen” till Norska Oljeplattformar?”

”Nej det är visst inte så man har tänkt det hela.”

”Runar, Torstein, och Ole tror att kring 300 000 stycken personer från det tidigare Sverige, kommer att emigrera,  till lite olika länder inom EU.”

”Även till Thailand, du vet priset på bostäder är lågt, och jäkligt mycket bättre sjukvård där, än här.”

”Man tror att lönerna kommer att falla för folk i mellersta landet, och där får man inte mycket att välja på. Lägre standard, och kostnader för bidragssvängen.”

”Skatterna på marginalen var ju 70 % i snitt i 35 år, så med 10 % skatt i Frankrike, får många sina sniglar och Bourgone på bordet.”

”Otroligt vad Frankrike ger våta drömmar för en del Peter.”

”Ja Mårten, begriper det inte, språket är rena pinan, så man har ju inte en chans mer än med teckenspråk, du vet två fingern upp för två flaskor till.”

”Ja, Mårten sticker alla 300 000, så kostar det övriga befolkningen + 25 % högre inkomstskatt, det är ju inkomsteliten som reser ut först.”

”Hemliga kontakter har ju redan tagits Mårten, med Kina för, att få vårdkostnaden låg.”

” Jaha du menar flygburen socialtjänst Peter?”

”Språkutbildade kinesisk ”stjärttorkarpersonal” för, kring 20 % av nuvarande kostnaden för ett svensk / ukrainsk vårdbiträde, Mårten.”

” 4 000 kr i månaden kanske?”

”Ja Peter det ska bli intressant att få se det nya program som kommer.”

”Kan du slå upp lite mer kaffe!”