Kapitel 9

Styrbjörn Göransson hade blivit kontaktad av Jörgen Lumbye från tidningen Berlinske Tidene. Jörgen hade kontaktat honom på ”Centralstationen” och frågat om han fick bjuda på lunch på Grand Hotell. Styrbjörn som inte brukade tack nej till bjuden vätska eller mat, strosade med Jörgen. Inte för att han begrep vad Jörgen ville, men det fanns pengar att göra på journalister som jagade efter en bra historia. Jörgen hade i sin tur blivit kontaktad av Axel Steensskov. Axel hade berättat hur Helle Holst en av Axels studenter, kommit tillbaka från ett uppdrag i Sandhamn. Helle hade med sin lövtunna digitalkamera, blixt snabbt fångat hela förloppet på kajen. Helle insåg, att när Waxholmsfärjan blev förhindrad att avgå, att något var i görningen. Bara på ren känsla hade hon nästan backat in på toa, dragit ned sina trosor, tagit upp en Libress och packade in den tunna kameran, och rättat till trosorna. Det såg ut som fel vecka vid en ytlig besiktning. Bilderna var ganska tryggt förvar skulle det visa sig.

Helle skulle för övrigt aldrig ha gått med på svenska fingrar innanför sina trosor, ett visst grundlagsskydd fanns ännu i den svenska lagstiftningen.

Att bilderna visade Styrbjörn framgick även för Jörgen och Helle hade hört hans skrikande på hämnd, riktad mot sin egen bror Per Göransson. Jörgen kom också snabbt in på priset för en intervju och exklusivt för Berlinske. Hundra tusen danska kronor var mer än Styrbjörn ägt på länge. Visst villa Styrbjörn äta lunch och få bra betalt för att sitta och småprata.

Jörgen bara lämnade ett kuvert, efter att ha krävt, att båda gick in på Grands välstädade toalett. Styrbjörn hade genast räknat sedlarna som visade sig vara motsvarande svenska sedlar fast med än hundratusen för den danska kronan hade ett högre värde än den svenska.

Jörgen vill inte heller att Styrbjörn skulle behöva plåtas hos Forex där svenskar brukade växla inför både sina utlandsresor med både vita och svarta pengar.

Jörgen hade i sin tur fått en nyckel med posten och till ett förvaringsfack på Centralen och där låg sedlarna. 1905 sällskapets avdelning i Stockholm, förvarade ständigt en kassa med sedlar som hela tiden behandlades med varsamhet i klass, ingen DNA från berörda på sedlarna.

Jörgen fick Styrbjörn att komma in på just hämnd för Svetlanas död. Styrbjörn tvekade inte, det var Pers fel helt och hållet. Så Jörgen hade ytterligare ett förslag, att intervjun skulle rundas av på ett av Grands rum. Styrbjörn som nu var både lite mätt och svagt berusad, tvekade lite. Var Jörgen bög tro? Styrbjörn mindes med fasa sin senaste runda på Hall.

Få vågade ens böja sig fram i duschen, tvålen fick bli liggande. Men hur mycket Styrbjörn än hade kämpat, så var det tre på en gång. Plötsligt fanns två man som höll honom och en tredje hade kört in en flaska i röven på honom och sedan kom han inte ihåg mer. Man hade hittat honom blödande från ”Anus” Ingen hade sett något.

Jörgen fick anstränga sig ordentligt.

”Du Styrbjörn, jag vill bara överlämna mer pengar.”

”Jaså varför då?”

”Jo, vi ger inte ut hela informationen från början om hela arvodet, vi vill få hela historien berättad. Ok, det lät bra mer pengar.” Så Jörgen åkte upp med hissen själv. Rummet var hyrt med falskt pass. Jörgen fick inte vänta länge. Styrbjörn hade fått ta brandtrappan upp.

”Kom in Styrbjörn, har två iskalla Tuborg Guld uppslagna. Bra för jag börjar bli lite törstig efter allt jäkla pratande.”

”Slå dig ner, nä inte på sängen och inte ligga nu!”

”Ville bara testa sängarna för fan.”

”Ja, men sätt dig nu här så avslutar vi.”

”Var är pengarna Jörgen?”

”Här är femtitusen svenska kronor till, vad hade du sagt om att få fem miljoner istället Styrbjörn?”

”Va, fem miljoner?”

”Vilken jävla story skulle det vara för?”

”Vad tror du Styrbjörn?”

”Tja skulle nästan gissa på ett bankrånarjobb eller något sådant, men jag har inte fler storys just nu.”

”Nä det är inget sådant Styrbjörn.”

”Ville bara få med dig på ett annat uppdrag.”

”Jag vet inte själv vad det är, men här ligger en nyckel till ett förvaringsfack på Centralen.” Jörgen plockade upp en liten plastpåse med självförslutande påse, och höll den med pincett, la den på bordet.

”Jag tänker lämna dig nu Styrbjörn, men jag har fått information om, att boxen innehåller någon form av skriftlig information, och fem miljoner i sedlar som inte är på någon spårningslista.”

”Va fan säger du Jörgen, varför tar du inte uppdraget själv om det är så mycket pengar?”

”Nä, det är tydligen så att uppdragsgivaren anser att du är bättre för grejen.”

Styrbjörn visste knappas hur han skulle sitta stilla, han bara stirrade på den lilla plastpåsen.

Solen träffade metallen, så nyckeln tycktes glöda i eftermiddagssolens varmare ljus.

”Stopp nu Jörgen, ge mig dina handskar.”

”Jag chansar inte här för fingeravtryck.”

”Ok du kan ta dem, slit dem med hälsan, bara om du lovar att kasta dem eller bränna dem sedan.”

”Ok det kan jag väl, men ska du inte iväg nu Jörgen.”

”Jörgen tog brandtrapporna till lobbyn, och checkade ut med sitt falska pass.”

”I Malmö hade just en mycket snarlik person skrivit in sig som Jörgen Lumbye. Styrbjörn hade som han trodde träffat Jörgen Mikkelsen från Berlinske Tidene.

Mikkel Mortensen var faktisk mycket lik Jörgen Lumbye, där han just fyllde badkaret på Hotell Mäster Johan på gamla väster i Malmö. Han beundrade den höga standarden, förgyllda kranar och mycket mer. Vilken tur att får en gratis övernattning av partiet, bara han i alla väder klarade att upprepa att han aldrig varit där.