Kapitel 8

Professor Axel Steensskov hade varit med från början, när Dansk Folkeparti hade bildats.

Axel hade ungefär samma politiska bakgrund som Pia Sörgaard, som redan i mitten av 1980- talet hade varit medlem i Fremskridspartiet. Axel hade sin egen plats i Folketinget, så Pia och han hade kring 1,11 % av rösterna som Axel brukade skämta om, två platser av 179.

Mindre styrka än en vanlig Hoff pilsner, men snart skulle Danmark få så på en riktig Aalborg med 40 % styrka. Tiden arbetade för Danskt Folkeparti. Försvagningen var tydlig. Sittande statsminister Jens Otto Christensen med sitt Venstre Liberale hade bara fått 29 % av rösterna i det senaste valet. Stödet från Mogens Lykkevej ledaren för Socialdemokraterna var starkt vikande. Venstres drag, att starkt bidra till den nya lagstiftningen mot unga, som råkade bli förälskade, och vill gifta sig med fel person, var ändå helt i Danskt Folkepartis smak.

Axel och Pia var inte helt överens, Pia vill gå ett steg längre, och stänga gränsen mot Sverige.

Som det var nu åkte bara berörda paren till Sverige. Man fick som nordisk medborgare flytta fritt till Sverige, utan att vare sig ha, eller behöva söka uppehållstillstånd. Så gifte sig paret i Sverige fick även partner som inte var välkomna i Danmark hela fem års uppehållstillstånd i Sverige. Redan efter två år beviljar Sverige svenskt medborgarskap, och så åker man tillbaka till vårt ”yndige” Danmark. Tyvärr får man ju vara gift med vem som helst som svensk medborgare, och EU reglerna ger tyvärr maken rätt till uppehållstillstånd.

Pia hade även upptäckt ett annat kryphål som hon nämnde för Axel förra veckan, när paret hade besökt Nya Operan, och passade på att njuta av deras Smörebröd.

Axel hade valt rökad lax på vitt bröd med citron och ”spinat a la creme en cocotte” och

En ”Gamle Ole på rugebröd med krydder fedt, sky och rödlök”. Axel kunde fortfarande känna lukten av den starka osten på fingrarna, men det måste vara ren inbillning, men visst var det svårt att tvätta bort den där lukten på fingrarna som av misstag ibland gick genom toapapper på ”skidehuset”. Pia hade berättat att ”Dansken” med sin blivande fru, kunde enkelt flytta till Sverige, och jobba, sedan var det bara, att för dansken söka jobb eller utbildning i Danmark, och enligt EU regler så gick det inte att stoppa. Bara för Sverige har så tokiga regler, och öser över alla bidrag utan motkrav. Visserligen har danska staten blivit stämda för diskriminering, men lite skit under naglarna får man ta, som Pia brukade säga. Kanske Pia hade fått lite skit under naglarna, men det var tveksamt trodde Axel. Det verkade mer som färg på naglarna än under. Pia var ju dotter till en färghandlare från Köpenhamn. Viss hade hon hatat färglukten. Inte bättre än vad Axel gillade lukten av Gamle Ole Osten, men smaken den var ju underbar, som smaken av makten som snart skulle vara deras. Axel var sen till mötet med Pia på Hotel D´Angleterre på Kongens Nyvtorv 34. Där satt hon redan när Axel ursäktande nämnde att det var den Iranske taxiförarens felkörning som var orsaken, helt fel vägval från Njalsgade 102, Historiska SAXO – Institutet.

”Har du beställt redan Pia frågade Axel?”

”Nej tror du jag är helt utan uppförande kod svarade Pia”

”Nej, jag bara undrade, ta det lugnt, ja har ju sagt att, det var otur med valet av taxi” fick Axel fram.

”Ja vi glömmer det, här är ”Frokostmenuen”, jag har redan bestämt mig, jag tar ”Fjordreijer med mayonnaise och dill”, sedan Lammeskank med krydderier och morotspuré.”

”Tror jag avslutar med en sorbe.

”OK. Pia, jag tar ”Rökad Lax från Daniel Letz med créme double med lime och anis” och tre sorters ostar med aprikos chutney och valnötter.”

Paret fick snabb service och Pia tittade gillande på den unge servitören, han såg ut att vara både över 24 år och verkade självförsörjande. Axel kände ingen honom från Universitetet.

Danska ungdomar kan om de bara vill. Det var annat än i förortsgettot, där bidragen flödade fritt innan mitten på 1990- talet. Pia tänkte lämna extra mycket dricks till den blonde trevlige unge Linus, hette han visst.

”Du Pia harklade sig Axel, nu har jag gjort en del förarbete, för den skarpa planen som Danskt Folkeparti beslutade om för valseger.”

”När det gäller Skåne, så har jag hittat en bra inkörsport där området i Nordöstra Skåne jäser med missnöje.”

”Menar du det Axel, det är ju utmärkt.”

”Hur kan vi inbilla folket där att de får det bättre som danskar igen?”

”Jo, Pia det är en fråga om hur stödet har fördelats inom Skåne, och under många år.”

”Du menar Axel att de har fått för lite?”

”Du är snabbtänkt Pia, det har jag sagt hela tiden.” Axel brukade ”smöra” lite då och då för Pia. Axel hade på känn, att Pia som ung inte fått så mycket kärlek och uppmärksamhet från sina föräldrar. Den här ”glödande kvinnan” bar på en form av bitterhet, och Axel var förvånad över hur Pia kunde flytta allt det här känslomässiga till radikala lagförslag.

”Ja, missnöjet är både på det ekonomiska området, när det gäller bidrag och även hur man sköter arbetsmarknadsfrågor.”

”Det är rena torkan på arbetstillfällen i Nordöstra Skåne sedan mycket länge.”

”Befolkningen behöver inte så många feta köttben ifrån vårt program, för Östdanmarks nya lista över, ja som du har myntat ”Mutlistan för nya halvdanskar”.

”Ja, Axel, se hur Småland kunde integrera 85 % av utlänningarna när Malmö mest verkar förvara dem i Rosengårdsgettot.”

”Ja, Pia, svenskarna kallar det ”Gnosjöbältet”.

”Det är min analys också, att stödja nytt småföretagande i Nordöstra Skåne, och sedan dessutom slå samman regionen med Småland.”

”Gör vi detta kommer inom tio år, andelen arbetslösa i Nordöstra Skåne, eller ska vi säga södra Småland, att vara ett minne blott.”

”Helt rätt tänkt Axel, jag tycker planen att lysande, vi skulle även kunna krydda det hela med

ett snabbtåg från Malmö till Kristianstad, och på så vis kunde vi få upp huspriserna även där.”

”Ja, Pia det är ju redan nu 7 000 kronor billigare för våra lite mer arbetande danskar, att jobba kvar i Danmark, och bo i Malmö, och det blir ännu billigare, om de kan lockas till Nordöstra Skåne.”

”Sverige kräver ändå hela 4 timmar pendling för folk med ungar över tio år.”

”Vadå kräver Axel?”

”Jo, Pia, för att få betalt för att inte arbeta, deras arbetslöshetsförsäkring.”

”Oj, fyra timmar ger ett snabbtåg två timmar enkel, att nå ”Nya Södra Småland” det här börjar se ”dejligt ud” Axel.” Pia brukade då och då ge Axel lite beröm. Hon hade upptäckt, att Axel  fått för lite under sin uppväxt. Han hade även haft en far som gav honom stryk. Inte konstigt att Axel ofta lät andra få skulden för sina personliga missar. Men Axel var partiets klippa, när det gällde att dra nytta av tidigare historiska misstag mellan Sverige och Danmark.

Skåne var tydligen ur bådas synvinkel ”Juvelen i Kronan” ungefär som Indien för Storbritannien på sin tid. Pia hade tagit del av trenderna, hela 96 % av danskarna som flyttade till Skåne trivdes utmärkt med att bo där. Utvecklingen skulle bli dramatisk, bara hela planen kunde genomföras i tid. Pia, här är lite priser på en villa i Fredriksberg kostar kring 30 000 dkr per kvm och en i Kristianstad går på kring 8 000 dkr, bara 27 %.

”Pia, man räknar med 3,9 miljoner invånare i Öresundsregionen till år 2025, vi vet att Danskt Folkeparti styr dem bäst eller hur Pia?”

”Solklart Axel, men vi får gå igenom övriga punkter för danskar som vill flytta till Östdanmark.”

”Vad gillar man med nuvarande Sverige Axel.”

”Ja, bostäder är billigare, bilar, standarden på bostäder, billigare allmänna levnadsomkostnader, mer tillgång till natur och fritidshus, bra miljö för barnen.”

”Men Axel, hur får vi folket runt Malmö att rösta bort den svenska misslyckade politik?”

”Ja, Pia det var redan år 1332 som Magnus Eriksson köpte Skåne och Blekinge för 34 000 mark, det blir inte lika billigt den här gången.”

”Ser vi det lite mindre dramatiskt och lite historiskt, så styrde redan Erik av Pommern Danmark, Norge och Sverige under Kalmarunionen, så det är ju inte något nytt det här med att slå samman tre länder till ett.”

”År 1457 hade vi Kristian den förste som Kung över hela Skandinavien.”

”Ja, Axel, men varken danskar eller svenskar kommer ihåg ens sista riktiga försöket det åren 1675-1679, att återta Skåne.”

”Eller hur vi fick överlämna Norge till Sverige år 1814.”

”Nej Pia, men 1905 sällskapet som jag vet gör ett bra arbete.”

”De har kokat upp stämningen bra i Norge, och hjälpt till med den svenska avdelningen. Ole Brams har redan en given kandidat till den där viktiga uppgiften du vet, Per Göransson måste ju plockas bort.”

”Och vem då frågade Pia?”

”Det är inget du bör känna till Pia.”

”Axel hade ansvaret, och partiet var inom den inre kretsen helt överens. Bara Axel visste detaljerna. Axels tankar gick till statsministerns bror, fantastiskt vilken tur man haft. Styrbjörn Göransson var fylld med mycket hat, och tillräckligt för att utföra dådet. Men en plan B skulle behövas.

”Håller med dig Axel, det här mötet handlade om helt andra punkter, du har väl som jag memorerat dessa, och skriver även upp det på både den synliga projektlistan, och den eventuella reseräkningen, även om taxin körde fel, jag tar notan nu Axel, så kom nu iväg till ditt kära fakultet.”

”Jag tar bussen så är det lite mer inkognito på vägen hem.”