Kapitel 5

Försvarsminister Stig Wennerlös och Säpo chefen Stig Bergsjö hade blivit uppringda av Per Göransson, som informerade om olyckan med Svetlana.

Polischef för Stockholm hade i sin tur fått ett samtal från Stig Bergsjö.

Stig hade känt Fredrik Bengtsson i över tjugofem år.

Det var inte utan att Stig hade tog åt sig lite av äran för hur Fredrik, sakta men säkert klättrade till nivån strax över sin kompetensförmåga. Men Per Göransson agerade ofta märkligt med sina egna utnämningar inom hela Sveriges förvaltning. Så Fredrik var väl egentligen inte sämst bland gänget i den jämförelsen. Han gav minde hjälp, än vad Per gav sina bästa vänner. Fredrik fick uppdraget, att dels tysta pressen, och mörka läget.

Att fixa så inte Olle Bengtsson överilade, för kraftiga knuff av Svetlana över kajen

försvann som problem.

Fredrik började med att ringa åklagare Peter-Nicklas Göransson. Han brukade ringa honom vid särskilda fall.

”Hej Peter hälsade Fredrik efter fyra signaler, hur är det?”

”Ja, Det är så där Fredrik, kunde varit bättre, exempelvis om Per fallit över kajen.”

”Hur menar du då Peter?”

”Jo, om du kommer ihåg mötet med Pia, Mårten, Ole, Runar med flera

1905 sällskapet, så ligger vi lite efter i planerna med operation ”Stycka Sverige”.

”Vi skulle ha behövt en lite kraftigare politisk kris.”

”Man jobbar på för att skapa en sådan kris.”

”Jag menar bara, att krisen hade kunnat uppstå lite så där gratis och med lite mer tur, men med mindre otur för Svetlana ”Jumper”, eller vad nu det är för efternamn.”

”Du Peter hoppas inte ”Buggminstern”  Strömbod fått alla avlyssningar klara.”

”Du borde inte nämna sådant över mobilen, vad tänker du på, sluta upp med den här typen av skämt.”

”Ok Fredrik, vi har fått ut doktor ”Promille” du vet och Styrbjörn Göransson har vaknat till.”

”Han är helt vansinnig, och hotar hela tiden med att fixa Per på något vis.”

”Det finns kanske något Du kan sätta dit på Styrbjörn?”

” Ja, kanske han kan få tre år till åtta år för väpnat rån, ska se om jag kan få fram bra vittnen som pekar ut honom för Södertälje jobbet.”

”Tack Fredrik dig kan man lita på i alla väder, men hur gör vi med Styrbjörn egentligen, han bara lyfter luren även från fängelset.”

”Risken ökar för Pers hälsa, om du förstår vad jag menar.”

”OK Peter, men då höjer vi väl säkerheten, och ser samtidigt till att Styrbjörn får god tillgång till en mobiltelefon innanför murarna.”

”Det kan ge oss det vi vill snabbare, om du förstår vad jag säger.”

”Du Fredrik, Per har sorterat vittnen efter partibok här ute.”

”Har du någon gång träffat på något liknande?”

”Nej, jag bara hörde om hur man gick till väga på 1930- talet i Tyskland.”

”Hur då Fredrik?”

” Jo, man såg vad man ville och såg inte när man ville inom hela Nazistorganisationen.”

”Så nu har Per trampat fel igen, Fredrik.”

”Men det är bara jag och Melker som hört det så högt upp och Säpokillen Olle Bengtsson också.”

”Sossevittnena får vi räkna med kommer ihåg exakt vad Per vill att man ska komma ihåg eller så fick man vinden i ögat just då?”